Jag tänkte att vi skulle värma upp med lite burpees, säger instruktören glatt.
Det är då man vet, att man förmodligen kommer att dö…
Tio minuter, fem sumohopp, och trots att jag aldrig varit lika stor, inte ens i närheten av en sumobrottares storlek, så förstår man ändå att även dom är mer vältränade än mig, för hur bara hoppar man brett isär med benen och nästan nuddar rumpan i golvet?! Jag försökte göra precis som instruktören visade, fast hon var smal, inte en sumobrottare, om nu någon trodde det, jag försökte få ett sånt där gung i knäna och ha arslet stussen en decimeter från golvet, men nej, ingen sving i dessa gamla otränade knän, nejdå.
Sen tio kettlebellsvingar, helt okej, jag bytte till och med till en tyngre. Femton situps, hela vägen upp, och ja, nu går det om jag tar hjälp av ett ben, för er som följt mig sen tidernas begynnelse, sen jag äntrade gymmet för första gången, känner till att jag på ett av mina första pass, ett kettlebellpass skulle göra samma sak och hur mycket jag än försökte, ta hjälp av ett ben, ta hjälp av två ben, ja, om jag så hade tagit tag i instruktörens ben så hade jag ändå inte lyckats häva mig upp. Men nu, med hjälp av ett ben, TJOHOOO!!!
Tio minuter, om och om och om och om och om och om och om igen, jag har redan träningsvärk i magen, jag skämtar inte!
Och nu, 50 dipps, 50 axelpressar, 50 dra stång med vikter mot hakan, 50 benböj, i er egen takt. Sen är vi klara för idag. Instruktören låter uppmuntrande. Då kan man tro, att snart så är jag klar, om en liten stund så får jag gå, snart står jag i duschen och njuter, men då måste man orka göra 50 axelpressar i något slags tempo. Men när tempot uteblir på grund av att man håller på att avlida, då är 200 repetitioner av vilken övning som helst, en hel oändlighet med tid.
Och JA, jag var sämst, igen, sist, men att jag överhuvudtaget lyckades göra 50 axelpressar?!? Jag fattar knappt hur jag gjorde. Det hjälpte att instruktören peppade mig, hade hon inte gjort det, då hade jag börjat grina som en femåring och gett upp, så det tackar jag för, att jag slipper snorgråta på gymmet.
Ja, det var inte som en förlossning, inte ens som en andra förlossning, men som att bli överkörd av ett expresståg, rakt över armarna. Styra hemåt, plocka varor på willys, en utmaning, men jag kan i alla fall sitta utan problem 🙂