Snart är det lov,

snart är det lov, snart är det lov, snart är det lov….

Men innan dess så ska jag undervisa elever, åka på konferens till Stockholm, vifta en PRO-kör, öva Jenkins, öva mer Jenkins, genrepa Jenkins, och sen sjunga Jenkins, sen ska jag planera lite, skriva omdömmen, planera lite till, göra ett luciatåg, rätta lite andra planeringar, sen så ska jag ha lov, det är bara 8 dagar kvar…

Träna det ska jag inte, för det hinner jag inte, på HELA veckan så kan jag bara fetglömma att jag kan träna ett enda litet pass…

Men om ni vill så kan jag säkerligen rusa ett tjurrus, redan idag, på ren adrenalin, det skulle sitta fint för en överbelastad hjärna…

Nu ska jag öva Jenkins, förbereda mig inför morgondagens drabbning, kampen om platserna, i luciatåget…..på återseende…

 

Att rusa som en tjur..

På den sjunde dagen då vilar man, det har jag jag gjort idag, fast mest på grund av träningsvärk ÖVERALLT, box i fredags och tabata på lördagmorgon, JISSES!!! Jag har till och med träningsvärk i fingertopparna och på ovansidan av fötterna, ja Ö V E R A L L T!

Men på den sjunde månaden, då gör man saker, som man trodde inte var möjligt, faktiskt helt jävla omöjligt. Jag som inte ens sprungit ett karnevalslopp, inte rusat en enda liten vår, eller sprungit en tjejmil, jag tyckte efter viss påtryckning av svägerskan att jag skulle anmäla mig till tjurruset. Så det har jag gjort, betalat och klart, idag, den 21 oktober 2012, sju månader efter mitt första halvtimmespass på måbättre, så tänkte jag mig att jag skulle springa i vatten, lera, backar, över stockar och över stenar, ner i bäckar och gyttja. Jag vet inte om jag skrivit under min egen dödsdom, om jag nu kommer att drunkna av utmattning i en vattenpöl på 2 meter om ett år. Det återstår att se.

Jag har ju tränat, det har jag och jag har gått ner drygt 11 kilo, det har jag också, men sprungit, det har jag ju inte, inte mycket, bara lite, så NU måste jag börja springa…

Så jag säger välkommen till ett spännande år, vägen mot att rusa som en tjur, vägen mot att stångas med granar, vägen mot att tugga lera och spotta ut stenarna mellan tänderna, hoppas ni följer med mig på resan……resan mot min tidiga död……..*hjäääälp*

Luciatåget – en genusfråga?

Medan det pratas om 20 graders värme i södra Sverige och minusgrader i norra, så sitter jag mitt i Sverige och planerar Lucia, ja så är det, snart smäller det.

Jag erkänner, jag vill ha ett luciatåg med en lucia, tärnor, och stjärngossar, slut! Helst inga tomtar, inga grisar, inga pepparkaksgubbar eller möss. Man jag gör det, varje år, sjunger julsånger och har med både det ena och det andra djuret för att barnen tycker att det är kul. Jag gör det gärna och med glädje, det är klart att barnen ska få vara med och bestämma, men om JAG fick bestämma alldeles själv, så skulle luciatåget vara vitt.

Men ändå trots att Luciasånger inte ligger högst upp på elevernas önskelista, och det är mest prat om vem som ska vara gris eller mus, så är ändå LUCIA den mest åtråvärda platsen i ett luciatåg.

I många år har jag kämpat för mullig, korthåriga, mörkhårigas rätt till att vara lucia. Jag har haft luciatåg där alla som vill får vara lucia, trots protester. Men nu kommer andra krafter som vill in och kämpa om lucians plats. Nu vill även pojkar vara lucia, på fullaste allvar, och detta påhejas också gärna av genustänkande vuxna. Jag har egentligen inget emot pojkar som lucia om de gör det seriöst, MEN då måste man könsneutralisera HELA luciatåget. Tjejer måste få ta plats som stjärngossar, killar även som tärnor. Följden av denna könsneutralisering blir då att sångerna måste skrivas om, ”En sockerbagare hen bor i staden…” som vi skrattade gott åt i söndags är snart en verklighet som kanske inte är så mycket att skratta åt.

Jag skulle hellre se ett kämpande för att alla platser i luciatåget är lika viktiga.

Jag kämpar hellre för att den lite kraftiga tjejen ska få känna sig värd att vara lucia och få stå längst fram, att den korthåriga tjejen ska kunna vara en stolt lucia.

Jag kämpar hellre för att pojkarna ska känna sig viktiga och modiga där de står med sin strut och sin stjärna och sjunger underbart vackra sånger, det finns så många fina och vackra sånger som är skrivna för pojkar i ett luciatåg.

Jag kämpar hellre för att tärnan ska se sig vacker med sitt glittrande hår.

Jag stärker hellre barnen i att vara starka och viktiga i sitt eget kön än att vara könsneutrala.

 

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig?

Ja, det kan man undra, HUR blev det fredag?!? Jag hänger inte med, jag jobbar, försöker hålla ordning i klassrum, detta kan resultera i diverse möten, sen undervisar jag tydligen också, jag hoppas att jag gör det bra, för att minnas vad jag gjort under veckan, det är svårt det. Jag försöker hålla mig till planeringarna, men ibland så tar det lite längre tid med vissa saker, än vad jag hade tänkt och då gäller det bara att komma ihåg, att den där klassen ligger före och den efter och man borde skriva upp saker och ting, men man ska ju också plocka fram instrument och bort med stolar och då när man mött sex klasser där alla individer är mellan 7-8 år, då kan minnet försvinna likt ett höstlöv i oktoberblåsten, men jag tror att jag är på banan, att jag skrivit den där texten jag lovat till förra veckan…

Sen försöker jag att ge mina barn kvällsmat på kvällarna, göra läxor, öva instrument, köra bil till övningar, borsta tänder, plocka fram kläder, packa väskor, med rätt grejer, allt detta medan mannen vilar på jobbet…

Jag tränar 6.30 på mornarna, inte alla, Herre GUD jag är väl inte tokig, men tisdag och onsdag…

Pro-kören har jag skällt på, träffat idag, det var kul, jag hade till och med hunnit kolla in en låt som jag skulle kollat på för två månader sen…

Sen har jag försökt öva, lite Karl Jenkins till den 27, då jag lovat att jag ska sjunga, och jag försöker öva, men tydligen så tror mina barn att så fort jag sitter vid pianot så har jag glömt dem, så DÅ måste de påminna mig om att de finns och det kan göras på diverse varierande sätt…

Man kan tro att jag kollat på tv i veckan, men nej, det har jag inte tid med, jag har läst Eldvittnet, jag läste ut den, på EN vecka, det var så jäkla spännande så det gick ju inte att sluta…

Sovit har jag också hunnit med, med Theo i sängen VARJE natt, för han vill inte sova i sin säng, just nu, och då får man välja, skrik eller sova som en ostkrok, jag väljer ostkroken…

Nu glömde jag nästan att jag sökt VAL-projektet, jag ska bli fröken på riktigt, läsa svenska, engelska, matte och sån där pedagogik, jag har ju hittills bara läst sex år musik så det är klart att jag inte kan undervisa barn i DET! Skoja bara, det är klart att man ska vara behörig, och det ska jag bli. Jag har väntat på ett tjänstgöringsintyg från lön här i kommunen, som tydligen ligger i grannkommunen, men ändå, VÄNTAT, men inte fick jag nåt på hela veckan, SÅ idag fick jag skicka min ansökan utan intyget, komplettera senare, som tur är så dräller det ju inte av folk som vill bli lärare så jag tror de accepterar en fördröjning på ett intyg. Annars så kanske ketchupfläcken på det tredje pappret duger så länge…

Det bidde en toalett

Jag skulle boxas, sitter med dåligt samvete, att jag istället ätit tårta, lite, men ändock tårta.

För så kan det gå när jag tänkte att det vore trevligt om hela familjen gjorde något idag, istället för barn till farmor, mamma till gymmet och pappa till Bauhaus. Det blev Theo och pappa till Bauhaus, mamma, Ossian och Meja till diverse klädaffärer, för att sedan sammanstråla i en leksaksaffär. Vi toppade vår tripp till Västerås med ett besök på McDonalds.

Så nu har vi en ny och fin och REN toalett som Meja glatt påpekade, *städa toaletten oftare kanske…* Jag har även ett par till byxor som passar perfekt, Ossian har danskläder, Theo strumpor i rätt storlek och Meja har inhandlat sin hundrade klänning…En och annan leksak blev det ju också förståss, annars så hade vi nog setat gisslan på BR fortfarande.

Lite extra minne passade vi också på att köpa, skulle velat köpt ett som passade min hjärna, men det blev ett till den nya smartphonen som jag fick i present av min käre make och ett till Ossians 3DS. Fast alltså 64 extra megabit på en trött mammahjärna hade inte setat helt fel.

Imorgon ska då ingen vilodag helgas, då ska det svettas!

Trötter

Idag känner jag mig som dvärgen trötter, kanske har jag blivit kortare av all träning tänker ni, men nej, det tror jag åtminstone inte, det skulle ju vara förargligt för BNP:n BMP:n, BMI:n, om samtidigt som jag gick ner i vikt också krympte ihop på längden.

Nej, jag är bara så in i H*vetes trött. runt 350 elever, möten hit och dit om en det ena och en det andra, fostra 350 barn in i musikens värld, det ni, det kan ju liksom trötta ur vem som helst 😛

Dessutom så spökar halsen, huvudet sitter löst, eller åtminstone så märks det att jag har ett och skuldror och axlar vill påminna mig om att jag bara slåss nu för tiden, på träningen alltså, om ni nu fick några andra syner.

Sen fastnar jag i böcker, som är alldeles för bra, så då måste jag ju läsa innan jag somnar och då blir det senare och så ångrar jag mig VARJE morgon, men sen så ligger jag där igen. Jag har nyss läst ut Solstorm, den läste väl ni för hundra år sedan, men inte jag, jag läste den nu och så har jag börjat med Eldvittnet, jag tvekade lite, för att fastna i en bok på runt 500 sidor, det kan bli riktigt sena nätter på den…

Nu vill jag bara sova och äta skruvar, less fat står det på påsen, men det är ju helt klart mindre fett och man inte äter dom alls, det fattar jag också, men dom är goda och jag behöver lite gott just nu, det bara är så.