Hemmafru?

Hemmagjorda hamburgare, en sockerkaka i ugnen, eller en blivande SilviaKAKA, fint ska det vara på jobbfikat 😉 en tvättmaskin och en diskmaskin igång…Kan det vara så, att som trebarnsmamma i snart tre år så har jag äntligen blivit lite huslig?

Men så minns jag, att jag igår, la undan de sista julsakerna och då så kommer jag på, att vara huslig ändå inte är min grej.

Jadå, julen åkte ut, eller snarare in i garderoberna igår. Vilken tur, det är ju ändå bara februari. Nu väntar jag på våren, fast jag fick snö, eleverna på skolan blev glada, fröken suckade, men egentligen är det ju okej, åtminstone till sportlovet, men sen, VÅR!!! tack!

Host och snor har gjort att jag inte har tränat som jag vill, abstinensen steg skyhögt igår, var redo att börja röka igen, bara för att slippa abstinens, men tror inte att det skulle hjälpa, så istället så tränade jag hemma, ett magpass och lite sparkåkning på sjön i solskenet lindrade det värsta suget.

Nu är det ju också så att mannen jobbar eftermiddag, så det är min SÄMSTA träningsvecka, hemma själv med tre barn hela långa veckan, just nu lyssnar jag på bråk och stök i soffan som förmodligen kommer sluta med att nån gråter, och sen så ”leker” Ossian med en kompis, bråkar om skylanders, vem som ska ta pengar? vilken bana? vilken gubbe? vilka attacker? vilken har den bästa gubben? Ja ALLT går uppenbarligen att bråka om, men ändå, livsviktigt att leka så här på kvällen.

Sådärja, nu gråter en, en annan vrålar av ilska och mamman ska snart KASTA dom i säng!!!

De mysiga hemmafruvibbarna har försvunnit och kvar är SUPERSURASUNKMAMMAN!!!

 

Lägerelds-tv…

…Så sa dom på tv, på morgontv, som jag kunnat titta på nu när jag varit hemma hela veckan, att melodifestivalen är lägerelds-tv. Ja, så kan man se på saken, sitta framför tv:n och göra annat, men jag tror att jag setat kvar längre om det hade sprakat lite mysigt, men jag gav upp redan vid Paris, herreGUD, jag KAN bättre, på riktigt, jag vet MÅNGA som KAN bättre än det där. Tydligen var mellanakten sevärd, men den missade jag.

Jag var dock tvungen att göra ett inhopp när Yohio gjorde sitt nummer, SÅ bra förebild för dagens ungdomar!! Våga vara den du är, du kan få ta skit för det, men stå rak ändå och du kommer att nå långt och en dag blir du accepterad för hen du är!

Hur tillbringade jag då kvällen, kan man undra? Jag skulle vilja säga att jag åt en lyxig middag, drack gott och spelade spel i GODA vänners lag, men nej, jag förhörde maken om hur man jagar och inte jagar, vilka hundar som gör vad och vilka djur som flyter på vattnet och vilka som sjunker om man skjuter på dom…SNAAAAARK!!! Så tråkigt, jag skulle aldrig klara av att ta jägareexamen, jag skiter fullständigt vad en ringduva äter och vilken hund som bör göra mig sällskap på vakjakt (nattjakt – nåt har man lärt sig ;-)) Skjuta låter kul, annars SNAAAARK, sitta på pass, ÅH! Jag kan liksom inte tänka mig nåt värre. Nåja, det är ju maken som ska sitta på pass, och som en släkting till honom påpekade, så är maken som gjord för att sitta på pass, mindre gjord för sällskapsspel, men väldigt bra gjord för att sitta tyst och vänta på att en älg ska gå förbi i rätt vind och skjutriktning.

Imorgon SKA jag städa undan det sista av julen, jag har inga tomtar kvar om det nu var någon som undrade, om man bortser från dom på loftet, men där hjälper varken solljus eller midsommar, de blir kvar året runt. Nejdå, det är en stjärngardin kvar, som vi förövrigt bytt alla lampor som var trasiga på idag, så NU lyser alla lampor som de ska, var lite si och så med den saken i julas…Sen ligger inte lådorna med julsakerna undanstoppade, utan de ligger och skräpar på soffan upp i hallen, men ja, jag SKA som sagt var ta tag i det där….imorgon….

Nu ska jag ägna mig åt lägerelden ett tag till. Godnatt.

In med det nya och ut med det gamla…?

Det nya året hade precis börjat, jag stod som vanligt och borstade tänderna, gnolade lite, nej det gjorde jag inte, jag överdriver, jag gnolar sällan, men jag var på bra humör utan några större bekymmer. När jag står där i godan ro och borstar lite extra noga på min tand som varit trasig sen maj, som borde lagas, men jag har vant mig vid att tugga på höger sida, så jag glömmer det varje dag, (hoppas ingen tandläkare läser detta), då upptäcker något i spegeln, något diffust, jag blinkar till lite, för SÅ gammal är jag väl inte??? först tror jag, eller åtminstone hoppas jag lite, att jag ser fel, men NEJDÅ, som två döda träd, rakt upp från skallen spretade dom elakt, utbrända, två GRÅA!!! eller snarare VITA!!! hårstrån.

HJÄÄÄÄÄLP!!!

Ingen tid att förlora, fram med pincetten, träffa rätt i spelgel har aldrig varit min grej, även denna gång så flyttade handen sig åt vänster när jag menade höger och framåt när jag menade bakåt, va FAN ska det vara så svårt?!? Efter tio minuter och en handfull hårstrån senare hade jag lyckats fälla dom, så nu är jag inte bara gråhårig utan även lite flintskallig…

Suck!

2013 är alltså inte året som jag ska bli yngre….

2013 är alltså året som jag MÅSTE börja färga håret igen…

När jag var yngre färgade jag alltid håret, innan barnen, då när man varken köpte Pippifilmer eller skylandersgubbar för sina sista pengar. Men nu, var det länge sen och KAN man verkligen börja färga håret vid 36, snart 37 års ålder utan att bli anklagad för att ha en begynnande 40-års kris?!

Jaja, då har det väl redan skvallrats om denna kris sen jag äntrade gymmet för snart ett år sen.

Vad ska jag då göra 2013 för att tränga bort tankarna på att jag blir äldre. Jo, jag ska fortsätta träna, då blir man ju yngre har jag hört. Sen ska jag utmana mig själv, jag SKA börja springa, har sprungit mentalt sen i november, men inte fysiskt, springband är ju inte min grej, jag har sett för mycket på AmericanFunniestVideos för att känna mig bekväm att rulla igång ett band under fötterna, det är bättre om marken är still och jag rör på mig, så känner jag, så där spontant.

Jag har tänkt mig att springa tre lopp i år, Karnevalsloppet, Tjejmilen och Tjurruset, jadå, det ska gå, det har jag bestämt. Nu ska de snart börja med springträning på måbättre, så då ska jag stå först i kön och fråga den stackars tränaren miljoner med frågor, säkert en hel del dumma frågor, men så får det bli, jag inser att jag måste ha hjälp, om inte med själva springade så med motivationen, det är ju SKITtråkigt att springa, men det ska bli kul, det säger ja alla som springer, och med tanke på att folk springer i sol som i hällregn, så måste det ju vara bli roligt, eller så blir man galen av att börja springa? vad vet jag?…..än…..

Så i år så ska jag försöka mota åldern med att springa en mil, ja inte en mil allt som allt, utan klara av att springa en mil utan att DÖ, helst också utan att stanna, nån kilometer backe vore ju också bra och öva…

…men först så ska jag köpa hårfärg…

 

Steg 0

Man kan ju ta många steg i livet, stora steg och små steg. Jag tog först ett STORT steg, jag anmälde mig till tjurruset, som första lopp i livet, varför inte i lera, vatten, backar och myrar, om det nu finns myrar i Hässelby?! Känns ju inte så troligt, för det är väl där någonstans som loppet äger rum.

För att nå fram till denna bravad som ska inträffa om cirka 11 månader så måste jag ju börja springa. Det är ju en sak att boxas i luften och på mitsar, steppa på stepbrädor, dra i easylinemaskiner, göra övningar för att träna helkroppsstyrka och lyfta kettlebells. Att springa, DET är en HELT annan sak.

Man kan ju nå sitt mål på många sätt. Jag tänkte först att jag skulle lyssna på min kropp, men sen kom jag på, att min kropp, den har sagt åt mig att äta chokladbollar, pizza, kebab, godis till frukost, godis till mellanmål, godis efter ungarna gått och lagt sig, snart 20 år, så VARFÖR?!? skulle min kropp helt plötsligt få ta komandot igen, nejdu, den gubben går inte.

Så då bestämde jag mig för att köra efter ett program, så förra veckan då tog jag steg dubbelnolla och försökte springa på ett löpband utan att trilla av. Denna veckan har jag försökt mig på steg 1, gå fem minuter, springa i 60 sekunder, gå i 90 sekunder, sammanlagd tid, 20 minuter. NJAAaaaa, det blev ju snarare steg noll, fortfarande försöka begripa hur man springer på ett löpband UTAN att hålla i sig (där är jag inte) sen gick jag i tre minuter, sprang i 60, gick i 90, sprang i 60, gick i 90, sprang 120, flåsade som en gris efter en kvart…

Så nästa vecka så ska jag väl försöka mig på steg 1, på riktigt och kanske, jag säger kanske, släppa taget om löpmaskinen…

Snart är det lov,

snart är det lov, snart är det lov, snart är det lov….

Men innan dess så ska jag undervisa elever, åka på konferens till Stockholm, vifta en PRO-kör, öva Jenkins, öva mer Jenkins, genrepa Jenkins, och sen sjunga Jenkins, sen ska jag planera lite, skriva omdömmen, planera lite till, göra ett luciatåg, rätta lite andra planeringar, sen så ska jag ha lov, det är bara 8 dagar kvar…

Träna det ska jag inte, för det hinner jag inte, på HELA veckan så kan jag bara fetglömma att jag kan träna ett enda litet pass…

Men om ni vill så kan jag säkerligen rusa ett tjurrus, redan idag, på ren adrenalin, det skulle sitta fint för en överbelastad hjärna…

Nu ska jag öva Jenkins, förbereda mig inför morgondagens drabbning, kampen om platserna, i luciatåget…..på återseende…

 

Att rusa som en tjur..

På den sjunde dagen då vilar man, det har jag jag gjort idag, fast mest på grund av träningsvärk ÖVERALLT, box i fredags och tabata på lördagmorgon, JISSES!!! Jag har till och med träningsvärk i fingertopparna och på ovansidan av fötterna, ja Ö V E R A L L T!

Men på den sjunde månaden, då gör man saker, som man trodde inte var möjligt, faktiskt helt jävla omöjligt. Jag som inte ens sprungit ett karnevalslopp, inte rusat en enda liten vår, eller sprungit en tjejmil, jag tyckte efter viss påtryckning av svägerskan att jag skulle anmäla mig till tjurruset. Så det har jag gjort, betalat och klart, idag, den 21 oktober 2012, sju månader efter mitt första halvtimmespass på måbättre, så tänkte jag mig att jag skulle springa i vatten, lera, backar, över stockar och över stenar, ner i bäckar och gyttja. Jag vet inte om jag skrivit under min egen dödsdom, om jag nu kommer att drunkna av utmattning i en vattenpöl på 2 meter om ett år. Det återstår att se.

Jag har ju tränat, det har jag och jag har gått ner drygt 11 kilo, det har jag också, men sprungit, det har jag ju inte, inte mycket, bara lite, så NU måste jag börja springa…

Så jag säger välkommen till ett spännande år, vägen mot att rusa som en tjur, vägen mot att stångas med granar, vägen mot att tugga lera och spotta ut stenarna mellan tänderna, hoppas ni följer med mig på resan……resan mot min tidiga död……..*hjäääälp*

Luciatåget – en genusfråga?

Medan det pratas om 20 graders värme i södra Sverige och minusgrader i norra, så sitter jag mitt i Sverige och planerar Lucia, ja så är det, snart smäller det.

Jag erkänner, jag vill ha ett luciatåg med en lucia, tärnor, och stjärngossar, slut! Helst inga tomtar, inga grisar, inga pepparkaksgubbar eller möss. Man jag gör det, varje år, sjunger julsånger och har med både det ena och det andra djuret för att barnen tycker att det är kul. Jag gör det gärna och med glädje, det är klart att barnen ska få vara med och bestämma, men om JAG fick bestämma alldeles själv, så skulle luciatåget vara vitt.

Men ändå trots att Luciasånger inte ligger högst upp på elevernas önskelista, och det är mest prat om vem som ska vara gris eller mus, så är ändå LUCIA den mest åtråvärda platsen i ett luciatåg.

I många år har jag kämpat för mullig, korthåriga, mörkhårigas rätt till att vara lucia. Jag har haft luciatåg där alla som vill får vara lucia, trots protester. Men nu kommer andra krafter som vill in och kämpa om lucians plats. Nu vill även pojkar vara lucia, på fullaste allvar, och detta påhejas också gärna av genustänkande vuxna. Jag har egentligen inget emot pojkar som lucia om de gör det seriöst, MEN då måste man könsneutralisera HELA luciatåget. Tjejer måste få ta plats som stjärngossar, killar även som tärnor. Följden av denna könsneutralisering blir då att sångerna måste skrivas om, ”En sockerbagare hen bor i staden…” som vi skrattade gott åt i söndags är snart en verklighet som kanske inte är så mycket att skratta åt.

Jag skulle hellre se ett kämpande för att alla platser i luciatåget är lika viktiga.

Jag kämpar hellre för att den lite kraftiga tjejen ska få känna sig värd att vara lucia och få stå längst fram, att den korthåriga tjejen ska kunna vara en stolt lucia.

Jag kämpar hellre för att pojkarna ska känna sig viktiga och modiga där de står med sin strut och sin stjärna och sjunger underbart vackra sånger, det finns så många fina och vackra sånger som är skrivna för pojkar i ett luciatåg.

Jag kämpar hellre för att tärnan ska se sig vacker med sitt glittrande hår.

Jag stärker hellre barnen i att vara starka och viktiga i sitt eget kön än att vara könsneutrala.

 

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig?

Ja, det kan man undra, HUR blev det fredag?!? Jag hänger inte med, jag jobbar, försöker hålla ordning i klassrum, detta kan resultera i diverse möten, sen undervisar jag tydligen också, jag hoppas att jag gör det bra, för att minnas vad jag gjort under veckan, det är svårt det. Jag försöker hålla mig till planeringarna, men ibland så tar det lite längre tid med vissa saker, än vad jag hade tänkt och då gäller det bara att komma ihåg, att den där klassen ligger före och den efter och man borde skriva upp saker och ting, men man ska ju också plocka fram instrument och bort med stolar och då när man mött sex klasser där alla individer är mellan 7-8 år, då kan minnet försvinna likt ett höstlöv i oktoberblåsten, men jag tror att jag är på banan, att jag skrivit den där texten jag lovat till förra veckan…

Sen försöker jag att ge mina barn kvällsmat på kvällarna, göra läxor, öva instrument, köra bil till övningar, borsta tänder, plocka fram kläder, packa väskor, med rätt grejer, allt detta medan mannen vilar på jobbet…

Jag tränar 6.30 på mornarna, inte alla, Herre GUD jag är väl inte tokig, men tisdag och onsdag…

Pro-kören har jag skällt på, träffat idag, det var kul, jag hade till och med hunnit kolla in en låt som jag skulle kollat på för två månader sen…

Sen har jag försökt öva, lite Karl Jenkins till den 27, då jag lovat att jag ska sjunga, och jag försöker öva, men tydligen så tror mina barn att så fort jag sitter vid pianot så har jag glömt dem, så DÅ måste de påminna mig om att de finns och det kan göras på diverse varierande sätt…

Man kan tro att jag kollat på tv i veckan, men nej, det har jag inte tid med, jag har läst Eldvittnet, jag läste ut den, på EN vecka, det var så jäkla spännande så det gick ju inte att sluta…

Sovit har jag också hunnit med, med Theo i sängen VARJE natt, för han vill inte sova i sin säng, just nu, och då får man välja, skrik eller sova som en ostkrok, jag väljer ostkroken…

Nu glömde jag nästan att jag sökt VAL-projektet, jag ska bli fröken på riktigt, läsa svenska, engelska, matte och sån där pedagogik, jag har ju hittills bara läst sex år musik så det är klart att jag inte kan undervisa barn i DET! Skoja bara, det är klart att man ska vara behörig, och det ska jag bli. Jag har väntat på ett tjänstgöringsintyg från lön här i kommunen, som tydligen ligger i grannkommunen, men ändå, VÄNTAT, men inte fick jag nåt på hela veckan, SÅ idag fick jag skicka min ansökan utan intyget, komplettera senare, som tur är så dräller det ju inte av folk som vill bli lärare så jag tror de accepterar en fördröjning på ett intyg. Annars så kanske ketchupfläcken på det tredje pappret duger så länge…

Det bidde en toalett

Jag skulle boxas, sitter med dåligt samvete, att jag istället ätit tårta, lite, men ändock tårta.

För så kan det gå när jag tänkte att det vore trevligt om hela familjen gjorde något idag, istället för barn till farmor, mamma till gymmet och pappa till Bauhaus. Det blev Theo och pappa till Bauhaus, mamma, Ossian och Meja till diverse klädaffärer, för att sedan sammanstråla i en leksaksaffär. Vi toppade vår tripp till Västerås med ett besök på McDonalds.

Så nu har vi en ny och fin och REN toalett som Meja glatt påpekade, *städa toaletten oftare kanske…* Jag har även ett par till byxor som passar perfekt, Ossian har danskläder, Theo strumpor i rätt storlek och Meja har inhandlat sin hundrade klänning…En och annan leksak blev det ju också förståss, annars så hade vi nog setat gisslan på BR fortfarande.

Lite extra minne passade vi också på att köpa, skulle velat köpt ett som passade min hjärna, men det blev ett till den nya smartphonen som jag fick i present av min käre make och ett till Ossians 3DS. Fast alltså 64 extra megabit på en trött mammahjärna hade inte setat helt fel.

Imorgon ska då ingen vilodag helgas, då ska det svettas!

Trötter

Idag känner jag mig som dvärgen trötter, kanske har jag blivit kortare av all träning tänker ni, men nej, det tror jag åtminstone inte, det skulle ju vara förargligt för BNP:n BMP:n, BMI:n, om samtidigt som jag gick ner i vikt också krympte ihop på längden.

Nej, jag är bara så in i H*vetes trött. runt 350 elever, möten hit och dit om en det ena och en det andra, fostra 350 barn in i musikens värld, det ni, det kan ju liksom trötta ur vem som helst 😛

Dessutom så spökar halsen, huvudet sitter löst, eller åtminstone så märks det att jag har ett och skuldror och axlar vill påminna mig om att jag bara slåss nu för tiden, på träningen alltså, om ni nu fick några andra syner.

Sen fastnar jag i böcker, som är alldeles för bra, så då måste jag ju läsa innan jag somnar och då blir det senare och så ångrar jag mig VARJE morgon, men sen så ligger jag där igen. Jag har nyss läst ut Solstorm, den läste väl ni för hundra år sedan, men inte jag, jag läste den nu och så har jag börjat med Eldvittnet, jag tvekade lite, för att fastna i en bok på runt 500 sidor, det kan bli riktigt sena nätter på den…

Nu vill jag bara sova och äta skruvar, less fat står det på påsen, men det är ju helt klart mindre fett och man inte äter dom alls, det fattar jag också, men dom är goda och jag behöver lite gott just nu, det bara är så.