Det vanligaste nyårslöftet som avges vid tolvslaget runt hela vårt land är att börja träna. Att bli smal, snygg, vältränad, orka springa den där milen, orka lyfta den där vikten, springa uppför en backe, eller orka busa med barnen på busborgen är den stora drömmen när det nya året knackar på dörren.
Och folk springer till gymmet som galningar de första skälvande dagarna av januari, man blir galen som ”gammal” i gemet på högar av skor som INTE ställs på skohyllorna, att man måste parkera tre kilometer bort och att man aldrig får plats på favoritpasset längre.
Men redan i februari så hittar man parkeringsplats igen, man snubblar inte över skorna som låg i en STOR hög innanför gymdörren, och passen är inte helt omöjliga att få plats på längre.
Men VAD beror det på?
Jo, det ska jag tala om, VABruari knackar på dörren, barnen, vi vuxna, eleverna, ALLA är sjuka i februari. Själv sitter jag här för andra veckan i rad, hemma, och inte på jobbet, mina elever utan pianolektioner även denna vecka.
Jag har inte sen jag började träna den 21 mars 2012, tränat SÅ lite som jag gjort dessa veckor, ETT pass på snart två veckor och jag medger, lusten att träna, abstinensen avtar lite, även för mig som ändå sett så mycket fördelar under året. Hur är det då inte för dom som nyss kommit igång, nyss börjat träna, gått ner ett kilo, kanske två, gått på pass, efter pass och så blir de sjuka, barnen blir sjuka, i två veckor ser de inte annant än fyra väggar, samma fyra väggar, barn som nyss låg och kräktes leker i nästa stund gladiatorer för att åter ligga och gnälla i en febrig dimma, man ser Pippi på tivolit 700 gånger på EN dag……GAH!!! Ja, att gå till skåpet och TRYCKA i sig godis är ju säkerligen lockande, och träningssuget är som bortblåst, de kilon man gick ner gick man upp och så, ställer man ingen bil på gymparkeringen längre, inga skor i vägen för nån annan i hallen på gymmet, utan bara i hallen hemma.
Men nu vill jag bara säga, till alla er som gett upp, till alla er som tar min plats på passen och på era skor som jag snubblar över, HÅLL I!!! Det är värt det!!! Jag lovar. SÅ när denna helvetsmånad när den ena sjukdomen efter den andra passerat i revy, så tar vi nya tag! Ett MARSlöfte om ett bättre år!
mamma mellanmjölk 