När alliansen än en gång kommer med ett utspel om skolan känner jag mig som den lilla damen på plus i torsdags. Damen som inte bett om att få sin spisfläkt rengjord, men ändå, kommer det någon med rengöringsmedel i högsta hugg, och när han inte får komma in så kommer istället en saftig faktura.
När alliansen kommer och knackar på med sitt putsmedel och sina trasor, för att göra min spisfläkt ren och snygg, vill en del av mig kasta mig ner på knä. En del av mig vill böna och be och förklara att jag redan vet, det som alla lärare redan vet, det som alla lärare redan gör, att jag ska lära barn att läsa när de går i första klass. Lärare har lärt barn att läsa i 150år. Jag läser i min lärarutbildning om läsförståelse, bok efter bok, om matematisk didaktik, bok, efter bok om hur och varför. Och hur mycket jag än läser och hur väl jag än kommer att undervisa så kommer inte alla barn att knäcka läskoden i första klass, KRAVmärk ägg, men inte mina elever, SNÄLLA! Och hur mycket jag än trycker ner barnen i skolbänken och så matar dem med kubiker, cylindrar och kvadrater så kommer inte alla bli matematiska genier, för man blir inte alltid vad man äter.
Jag vill be och få dem att lyssna till att jag som förälder redan vet, vet hur det går för mitt barn, SNÄLLA ge honom inte betyg nästa år, han klarar inte det, han behöver få utvecklas i sin takt. Jag som lärare skriver redan betygsliknande omdömen, det är ingen skillnad i förståelse för föräldrar hur de ligger till i musikämnet som jag undervisar i, betyg eller omdömen, ingen skillnad i varken pappersarbete eller förståelse. Det sätter bara ytterliga press på de barn som redan ser sina F och för den delen även E som stora misslyckanden redan i sexan.
Samtidigt vill jag leda in dem i mitt vardagsrum, sätta dem på en färgglad matta, få dem att bortse från den smutsiga fläkten. Den där fläkten är snart ren igen, det vet jag, nu måste jag bara lugna dessa damer och herrar som tror att de måste göra något åt saken. Jag ler lugnt medan jag plockar fram en sån där liten barnstol som finns i klassrum med små barn. Jag sätter mig på stolen så jag hamnar lagom högt upp och inte skrämmer dem. Jag lägger händerna i knät, pratar lugnt och pedagogiskt i hopp om att de ska förstå och att inte Björklund hela tiden ska avbryta mig med irrelevanta frågor om fläktens funktion. Jag förklara med huvudet lite lätt lutat åt höger att de har varit jätteduktiga som varit med och beslutat om Lgr11. Jag berömmer dem lite för lärarutbildningen som är jättebra och lär oss studenter jättebra grejer. Sen berättar jag att de beslutat saker som de förmodligen glömt som att vi i skolan ska lära ut ämnen med hjälp av estetiska läroprocesser, det står i Lgr11. Den säger att vi ska blanda in bild, dans, drama och musik i helt vanliga ämnen, sen vänder jag mig och tittar lite strängt på Borg och säger: ”Så då kan inte du säga att det är flumpedagogik till medierna när de frågar” Borg tittar skamset ner i mattan och skäms. ”Sen är det också så att bara för att ni har bestämt att vi ska ta bort ordet grupparbete ur läroplanen och ersatt det med att arbeta tillsammans med andra så är det ingen skillnad. Att arbeta tillsammans ÄR att arbeta i grupp, det borde väl ni förstå som jobbar i alliansen?” Alla nickar lite lätt. ”Så då Anders Borg då kan du inte gå till medierna och säga grupporienterad undervisning är flum?” Borg skäms lite mer. Sen tänkte jag förklara att industrialismen upphört och att vi inte längre utbildar barn för att återskapa det andra vill, repetera samma övning om och om igen för att uppfostras för ett löpande band där inget nytt händer på 20 år.
Men helst av allt vill jag bara ta en STOR kvast och sopa ut dem, allihop, likt okastrerade hankatter i mars. Försvinn! min fläkt rengörs av andra människor som är mer kunniga i ämnet, Schas!! och låt skolledare jobba i fred, Bort med er!!! och ge fan i och ändra i en läroplan som vi precis börjat lära känna, Sluta upp med att jucka mot mitt ben, det ger varken ER eller MIG någonting!!!!
mamma mellanmjölk 