Tillfälliga lösningar

Vårt hus är en orgie av tillfälliga lösningar, permanenta lösningar som borde vara tillfälliga och inga som helst lösningar inom överskådliga framtid.

När det gäller lampor har vi många varianter.

Vi har till exempel en 15watts lampa på toaletten. Detta innebär att det är lite extra intressant att sminka sig därinne. Man vet liksom inte riktigt hur man ser ut förrän efteråt och försent.

Vi har många lampor i tak och skåp som har fler lampor. I dagsläget finns det inte en enda av dessa lampor där samtliga lyser och fungerar som de ska. Men byta så länge någon fungerar? Kommer inte på fråga!

Favoriterna är ändock…

Lampan i vår så kallade grovhall, där man ändå inte går in eftersom det inte finns någon trapp.

Eller…

När alla lampor gett upp, och man ändå inte orkar byta, så kan man alltid hänga upp en ficklampa. *tumme upp*

Att be om ursäkt

Vi skulle ha vetat väldigt lite om vad Anders Borg hade gjort på en fest förra helgen om inte han själv gått ut på sin öppna facebooksida och bett om ursäkt skrivit om händelsen.

Reaktionerna lät inte vänta på sig: Väldigt få reaktioner där man attackerat Anders Borg personligen, eftersom han ändå inger ett visst mått av respekt. Mestadels har folk som jag själv, debattörer, krönikörer, tecknare med flera reagerat på kommentarerna på detta inlägg. Stöttande kommentarer där alla till synes har supit till och gjort bort sig och han ska inte vara ledsen över det, det kan hända alla och så vidare.

Självklart började vi ifrågasätta och undra över vad ända i helvete alla män som förargat sig över tafsande på festivaler tagit vägen: Vi hade kanske någonstans hoppats på att det manliga släktet hade vaknat till liv för att stötta oss kvinnor att kunna röra oss fritt utan att bli antastade, men nej, så var det inte, för när Anders Borg hade tafsat så då hade alla tafsat, och det var okej, ja ni vet, ni har läst….

NU har ju självklart de här andra debattörerna vaknat till liv i form av Joakim Lamotte och Katerina Janoch.

Joakim undrar var alla feminister har varit? Nu passar det! Att krypa fram när Anders Borg gjort nåt. Alla hans beundrare, 98% sverigedemokrater håller med, jag va fan! nu passar det! Alla dessa 98% har svårt för Zara Larsson, Kakan, Lady Dahmer men de har alla i detta nu glömt, för ALDRIG har de hört någon protestera förrän nu. ALDRIG! NÅGONSIN!!!

Katarina skriver (även hon till en tveksam skara fans nuförtiden) att alla män har gjort såhär, det vet ju vi (kvinnor), hon sätter även dit den berömda poängen (för att få sina tveksamma fans på sin sida) att även KVINNOR kan, ja då!!! och han har ju BETT OM URSÄKT! vilka andra tafsare ber om ursäkt?!

Det är nu jag får fullständig hjärnblödning, jag som lyckats så bra och är så stolt över mig själv att jag inte skrivit ett enda ord om skiten, bara delat och gillat en och annan passande teckning.

Anders Borg har på sin öppna facebooksida skrivit att han gjort nåt dumt, som han inte riktigt vet vad det är, men folk har berättat, detta beror inte på honom som person utan på att han mår dåligt, pressad och har druckit alkohol, om någon mot all förmodan har tagit illa vid sig så ber han dom om ursäkt, utan att ta något som helst ansvar för sin handlingar. Detta är en pissdålig ursäkt!!! En av de i särklass sämsta jag hört och då har jag TRE barn och haft 2000 elever!!! Den sämsta ever!!! Och OM någon av mina barn eller mina elever försökte sig på en sån dålig ursäkt så skulle de på inget sätt och vis komma undan med den. De kan de fetglömma!!!

Dessutom är det såhär mina vänner, att när jag har dåligt samvete för att jag inte har städat, för att jag har skällt på mina barn eller inte sprungit på en hel vecka och vill ha stöttning så skriver jag det på min facebooksida, för då VET jag att folk kommer att trösta mig med ord som att de också ätit för mycket godis, skällt på sina barn eller dödat alla sina blommor eftersom de aldrig vattnar dem. Jag skulle ju aldrig i mitt liv posta någonting på min facebooksida om jag inte visste eller trodde att jag skulle få kärlek, omtanke och stöd.

SÅ…

När Anders Borg bad om ursäkt skrev sitt inlägg på sin öppna facebooksida så visste han utan omsvep att han skulle få uppmuntrande kommentarer. Han visste att han skulle få massor med kärlek, omtanke och stöd. För det är exakt så vårt samhälle ser ut och snart, väldigt snart, så har vi glömt även detta……

Instagramfrukost

Som den fantastiska mamma jag är så gjorde jag god och näringsrik frukost till mina barn. Melon, Pannkakor, Kvarg, Yoghurt, Pumpafrön, Flingor.

Sen städade jag köket…

…fem timmar senare.

För övrigt åt mina barn bara pannkakor……med Nutella……

Monster under sängen

Mitt älskade barn, minns du, när du var liten och var rädd för monster under sängen? Minns du då att jag berättade att det inte finns några som helst monster under din säng, inga monster som skräms när det blir mörkt eller när du ska sova?

Mitt älskade barn, min preeteen, det finns fortfarande inga monster under sängen. Inga som helst monster under din säng, inga monster som äter smutsiga strumpor, rena strumpor, godispapper, utrivna dagboksanteckningar, slajm eller tuggade tuggummin, inte när det är dag, inte när det blir mörkt och inte när du sover.

Bröllopsdag

Det händer att jag romantiskt lägger ut något inlägg om att maken och jag har varit gifta i si och så många år, eller förlovade, eller tillsammans, sådär när andan faller på.

Idag fick jag upp ett minne sen tre år tillbaka då jag uppenbarligen påmint omvärlden om att vi varit gifta i 8 år. Ett fint kort från vår bröllopsdag, där vi ser lyckliga ut. Idag så var romantiknivån på den nivån att just det minnet fick mig att minnas att vi idag varit gifta i 11år, idag, fantastiskt på något sätt, men ändå långt ifrån romantiska middagar och bubbelfirande.

Maken har firat dagen med en fisketur och han ansåg själv när jag frågade honom sent på eftermiddagen efter fisketuren om han mindes att vår bröllopsdag var idag att han skrivit ”11år, stål” i almanackan var romantiskt nog. Ja, jo, det får väl duga, själv har jag firat just inget alls, men känner mig rätt så lycklig ändå faktiskt.

På andra sidan Instagram

Egentligen skulle jag vilja skriva om titeln på hela min gamla blogg till ”På andra sidan Instagram”, men eftersom jag snart fyller 41år så vet jag inte hur man gör. Det vet bara de runt 20…. så gammal och ute så fortsätter jag väl på denna då.

När jag öppnade denna blogg insåg jag att jag började träna 2012 och var VÄLDIGT otränad vilket mina gamla inlägg antyder, vill man veta exakt hur otränad jag var så kan man uppdatera sig genom att läsa om mina inte allt för positiva upplevelser av träningen så där i början.

Återigen 2017 sitter jag här rätt så otränad eftersom jag har ägnat lite tid åt andra saker, typ titta på tv och äta godis, fast helst vill jag skylla allt på plugg, jobb och att jag varit en supermamma, helst!, men det är väl inte riktigt sant, godis och lathet är en stor del av det. Paolo Roberto skulle i alla fall inte godkänna mina bortförklaringar, man kan alltid kliva upp 4.30 en frisk novembermorgon. Jajemän!!!

Anledningen till att jag letat mig hit är för att återupprätta mitt rykte som den ickeperfekta människa som jag är. Instagramma och facebooka om än den ena utflykten eller än den andra (mest ena) löpturen är ju inte riktigt sanningen. Det är SVINmycket jag/vi/familjen INTE gör, verkligen på riktigt, jag vattnar knappt mina blommor.

Anledningen till detta infall är märkligt, den kommer faktiskt från den mest perfekta människan (utåt sett) kronprinsessan Viktoria. Hon anser att det behövs en motreaktion på all perfektion i sociala medier. HA! skulle vilja se henne osminkad med tvätthögar på golvet, svarta fotspår i trappan och hundhår på mattan.

Så jag kommer att fortsätta Instagramma allt det där jag gör, så om man vill tro att jag är perfekt så hänger man bara där. För här, lite i smyg, kommer jag delge er de saker vi aldrig gör, fast vi ibland tänker att vi ska, fast för det mesta bara skiter i det.

Tjolahopp tjolahej till alla som har lust att följa mig!

Skolpolitiskt ut(fri)spel

När alliansen än en gång kommer med ett utspel om skolan känner jag mig som den lilla damen på plus i torsdags. Damen som inte bett om att få sin spisfläkt rengjord, men ändå, kommer det någon med rengöringsmedel i högsta hugg, och när han inte får komma in så kommer istället en saftig faktura.

När alliansen kommer och knackar på med sitt putsmedel och sina trasor, för att göra min spisfläkt ren och snygg, vill en del av mig kasta mig ner på knä. En del av mig vill böna och be och förklara att jag redan vet, det som alla lärare redan vet, det som alla lärare redan gör, att jag ska lära barn att läsa när de går i första klass. Lärare har lärt barn att läsa i 150år. Jag läser i min lärarutbildning om läsförståelse, bok efter bok, om matematisk didaktik, bok, efter bok om hur och varför. Och hur mycket jag än läser och hur väl jag än kommer att undervisa så kommer inte alla barn att knäcka läskoden i första klass, KRAVmärk ägg, men inte mina elever, SNÄLLA! Och hur mycket jag än trycker ner barnen i skolbänken och så matar dem med kubiker, cylindrar och kvadrater så kommer inte alla bli matematiska genier, för man blir inte alltid vad man äter.

Jag vill be och få dem att lyssna till att jag som förälder redan vet, vet hur det går för mitt barn, SNÄLLA ge honom inte betyg nästa år, han klarar inte det, han behöver få utvecklas i sin takt. Jag som lärare skriver redan betygsliknande omdömen, det är ingen skillnad i förståelse för föräldrar hur de ligger till i musikämnet som jag undervisar i, betyg eller omdömen, ingen skillnad i varken pappersarbete eller förståelse. Det sätter bara ytterliga press på de barn som redan ser sina F och för den delen även E som stora misslyckanden redan i sexan.

Samtidigt vill jag leda in dem i mitt vardagsrum, sätta dem på en färgglad matta, få dem att bortse från den smutsiga fläkten. Den där fläkten är snart ren igen, det vet jag, nu måste jag bara lugna dessa damer och herrar som tror att de måste göra något åt saken. Jag ler lugnt medan jag plockar fram en sån där liten barnstol som finns i klassrum med små barn. Jag sätter mig på stolen så jag hamnar lagom högt upp och inte skrämmer dem. Jag lägger händerna i knät, pratar lugnt och pedagogiskt i hopp om att de ska förstå och att inte Björklund hela tiden ska avbryta mig med irrelevanta frågor om fläktens funktion. Jag förklara med huvudet lite lätt lutat åt höger att de har varit jätteduktiga som varit med och beslutat om Lgr11. Jag berömmer dem lite för lärarutbildningen som är jättebra och lär oss studenter jättebra grejer. Sen berättar jag att de beslutat saker som de förmodligen glömt som att vi i skolan ska lära ut ämnen med hjälp av estetiska läroprocesser, det står i Lgr11. Den säger att vi ska blanda in bild, dans, drama och musik i helt vanliga ämnen, sen vänder jag mig och tittar lite strängt på Borg och säger: ”Så då kan inte du säga att det är flumpedagogik till medierna när de frågar” Borg tittar skamset ner i mattan och skäms. ”Sen är det också så att bara för att ni har bestämt att vi ska ta bort ordet grupparbete ur läroplanen och ersatt det med att arbeta tillsammans med andra så är det ingen skillnad. Att arbeta tillsammans ÄR att arbeta i grupp, det borde väl ni förstå som jobbar i alliansen?” Alla nickar lite lätt. ”Så då Anders Borg då kan du inte gå till medierna och säga grupporienterad undervisning är flum?” Borg skäms lite mer. Sen tänkte jag förklara att industrialismen upphört och att vi inte längre utbildar barn för att återskapa det andra vill, repetera samma övning om och om igen för att uppfostras för ett löpande band där inget nytt händer på 20 år.

Men helst av allt vill jag bara ta en STOR kvast och sopa ut dem, allihop, likt okastrerade hankatter i mars. Försvinn! min fläkt rengörs av andra människor som är mer kunniga i ämnet, Schas!! och låt skolledare jobba i fred, Bort med er!!! och ge fan i och ändra i en läroplan som vi precis börjat lära känna, Sluta upp med att jucka mot mitt ben, det ger varken ER eller MIG någonting!!!!

Jag tillhör dom andra 90%

När Sverigedemokraterna intog några riksdagsplatser vid förra valet så lovades det vitt och brett att man minsann skulle ta avstånd från Sverigedemokraterna, och visst, det är säkert så, men om ni nu råkat heja på nån Sverigedemokrat vid kaffeautomaten, eller lämnat barn vid samma dagis vid samma tid, eller till och med diskuterat nåt politiskt beslut, så må det vara hänt, jag hade ändå hellre sett att ni faktiskt tog avstånd från deras POLITIK.

För det kan ni väl erkänna, för vi fattar ändå, att ni skitnödigt ser hur SD växer, närmar sig 10% av rösterna, så därför så känns det just nu som om man lever i nazisttyskland, så där precis innan kriget bröt ut och judar gasades ihjäl, så där när de först inte fick äga företag, inte äga lägenhet, fick sätta på sig en gul stjärna, så de slapp visa legitimation, och sen, ja, ni kan historien. Det smyger sig inpå bara skinnet och jag ryser över hela kroppen när jag tänker på vart vi är på väg. Vågar ens JAG närma mig en tunnelbanestation i Stockholm, jag är inte blond, inte ens blåögd, vem vet, nån kanske frågar MIG om legitimation, fast jag är svensk, nåja finlandssvensk och vallon, men nästan, så att det räknas, som om jag är svensk menar jag.

10% av rösterna, 75% av dessa röster är lagda av människor som förmodligen lever på bidrag, på samhällets botten, sparkar neråt, för det är det enda sättet att överleva, arbetslösa individer som har som huvudsysselsättning att leta reda på folk att näthata, vem har annars tid för sånt? Inte jag! Folk som är rasister, smyrasister och helt öppet i en (O)salig blandning. Nu kanske just DU känner dig påhoppad, jag är inte rasist!! Nej, men DÅ har jag ett tips, BYT PARTI!!!
För du bidrar till en inhuman migrationspolitk i jakt på papperslösa och utvisade barn med psykiskt sjuka föräldrar. SMÅ barn, dumpade på en flygplats i Moskva utan tillgång till mat, av FEM SVENSKA poliser. Skulle bara som parantes vilja veta priset på den utvisningen, för pengar finns visst till att göra INhumana handlingar, men inte HUMANA, MYCKET märkligt?!?

Och OM du tillhör en av dom som är stolt rasist och nazist, så röstar du HELT rätt, fortsätt med det!

NU åter till våra politker som skulle ta avstånd från Sverigedemokraterna….

LÅT dom FÅ dessa röster, eller frånta dom rösträtten, jag skiter i vilket, kan ni fråga ALLA mörkhyade på tunnelbanan om de verkligen bör vara HÄR i vårat underbara, hjärtliga land, med sol och bad *harkel*, så kan ni väl lika gärna frånta en och annan individ rösträtt, ser ingen skillnad på det…

Nu vill jag att ni står upp för resten av oss, det vill säga 90% av era väljare, och sätter ner foten, och det är båda på en gång! Röd, blå eller grön, jag struntar i vilken färg du har på ditt parti, bara du tar ställning, för humanismen, för mänskligheten och gör mig till en medborgare som kan känna stolthet över mitt land.

Börja med att göra barnkonventionen till lag NU! Vad är det för trams?! Sverige, föregångaren av demokratiska stater följer INTE barnkonventionen, INTE alls!!! Hur är det möjligt?! Hur kan man bara, lämna barn åt sitt öde??

Sluta förfölja mörkhyade människor på stan!

Ge fullständigt FAN i att utvisa Sjuka, Apatiska, Barn och Vuxna, som riskerar våld, tortyr och död i sitt hemland,

DUMPA inte barn på en flygplats i Moskva med en mamma som är så sjuk att hon inte ens känner igen dom, Gör INTE det!!!

Jag KRÄVER att ni tar hänsyn till MIG, jag tillhör dom andra, 90% av ERA väljare…

 

 

 

Tålamod

Tålamod är en färskvara, min är slut, totalt slut, jag får panik så slut är det på tålamod.

Ingen träning, gisslan med sjuka barn, sen halvfriska barn, som blir sjuka och mannen SJUK?!? HUR gick det till?! Det var ju JAG som stod med näsan i alla spyor, spykläder, handdukar, spygolv, spybarn, JAG!!! Men nejdå, först fick jag ta hand om sjuka barn och sen fick jag ta hand om friska barn och sen så DOG mitt tålamod.

Ja jag hade en paus, en sovpaus hela fredagen, när jag var så TRÖTT och mådde illa, men ändå…

Imorgon så ska jag träna för första gången på två veckor, en rejäl fight, BOX på nosen blir det för den som vågar vara min motståndare imorgon, för då ska allt gnäll, tjat, gnat, ret med syskon, lite mer gnäll, och ÄNNU mer tjat och ÅNNU MER ret med syskon sitta som en SMÄCK i mitsarna!!!

Kom AN!!!

Medan jag skrev dettta lilla inlägg så kom Theo och ville ha en tofs i håret, han tjatade om en tofs i håret till jag tog mina fingrar från tangentbordet och satte upp han lilla hår, DÅ två sekunder senare så kommer han med gnällig liten röst och vill inte ha någon tofs, och den ska bort nu, INNAN han han bryter ihop, SÅ då drog jag ut den igen. Ja SÅ har mitt liv sett ut i snart en vecka….

T Å L A M O D *andas* pust, pust!

Undrar om jag har lite tålamod i skåpet på jobbet, annars så blir det synd om mina stackars elever imorgon…

 

Marslöfte

Det vanligaste nyårslöftet som avges vid tolvslaget runt hela vårt land är att börja träna. Att bli smal, snygg, vältränad, orka springa den där milen, orka lyfta den där vikten, springa uppför en backe, eller orka busa med barnen på busborgen är den stora drömmen när det nya året knackar på dörren.

Och folk springer till gymmet som galningar de första skälvande dagarna av januari, man blir galen som ”gammal” i gemet på högar av skor som INTE ställs på skohyllorna, att man måste parkera tre kilometer bort och att man aldrig får plats på favoritpasset längre.

Men redan i februari så hittar man parkeringsplats igen, man snubblar inte över skorna som låg i en STOR hög innanför gymdörren, och passen är inte helt omöjliga att få plats på längre.

Men VAD beror det på?

Jo, det ska jag tala om, VABruari knackar på dörren, barnen, vi vuxna, eleverna, ALLA är sjuka i februari. Själv sitter jag här för andra veckan i rad, hemma, och inte på jobbet, mina elever utan pianolektioner även denna vecka.  

Jag har inte sen jag började träna den 21 mars 2012, tränat SÅ lite som jag gjort dessa veckor, ETT pass på snart två veckor och jag medger, lusten att träna, abstinensen avtar lite, även för mig som ändå sett så mycket fördelar under året. Hur är det då inte för dom som nyss kommit igång, nyss börjat träna, gått ner ett kilo, kanske två, gått på pass, efter pass och så blir de sjuka, barnen blir sjuka, i två veckor ser de inte annant än fyra väggar, samma fyra väggar, barn som nyss låg och kräktes leker i nästa stund gladiatorer för att åter ligga och gnälla i en febrig dimma, man ser Pippi på tivolit 700 gånger på EN dag……GAH!!! Ja, att gå till skåpet och TRYCKA i sig godis är ju säkerligen lockande, och träningssuget är som bortblåst, de kilon man gick ner gick man upp och så, ställer man ingen bil på gymparkeringen längre, inga skor i vägen för nån annan i hallen på gymmet, utan bara i hallen hemma.

Men nu vill jag bara säga, till alla er som gett upp, till alla er som tar min plats på passen och på era skor som jag snubblar över, HÅLL I!!! Det är värt det!!! Jag lovar. SÅ när denna helvetsmånad när den ena sjukdomen efter den andra passerat i revy, så tar vi nya tag! Ett MARSlöfte om ett bättre år!